Bakgrund och syfte

I början av 2010 träffades fotbollens distrikt och SvFF, för att diskutera en central plan för lärande gällande barn- och ungdomsfotboll 6–19 år. Samtidigt fick alla SF i uppdrag av RF att genomlysa verksamhetenen utifrån ett barnrättsperspektiv med utgångspunkt från barnkonventionen.

Året efter bildades en projektgrupp och fick i uppgift, av dåvarande Fotbollsutvecklingskommittén, att skapa en spelarutbildningsplan 6–19 år. År 2013 presenterades Spelarutbildningsplan 1.0 för alla distrikt och Två år senare publicerades Spelarutbildningsplanen i en förlagsversion. Under arbetet med planen har matchen och spelformer diskuterats utifrån ett lärandeperspektiv. Projektgruppen för Nya spelformer startade 2014 och två år senare presenterades förslaget som år 2019 är nationellt gällande.

De nya spelformerna, 3 mot 3, 5 mot 5, 7 mot 7, 9 mot 9 och 11 mot 11, har tagits fram med hjälp av en projektgrupp från SEF, EFD, distrikt och SvFF. Syftet är att få fler att spela längre och målet är att matchen ska bli ett lär tillfälle för alla som spelar fotboll. Utgångspunkten har varit SvFF:s spelar- och tränarutbildning samt Fotbollens spela, lek och lär (FSLL). Under arbetet framkom det att valet av spelform i förhållande till planens yta och form var en avgörande faktor. Spelformer är den sista pusselbiten som skapar en helhet när det gäller spelar- och tränarutbildning. Alla delar i förslaget har prövats och analyserats. För att underlätta analysen och förstärka argumenten har även delar i förslaget filmats. Materialet kommer sedan att användas i information och utbildningssyfte

I arbetet med nya spelformer har den övergripande tanken varit att bland annat tydliggöra matchens betydelse och planens yta i kombination med antalet spelare. Om barnen får möjlighet att röra bollen ofta och ta många beslut har det en positiv påverkan på deras utveckling av fotbollens färdigheter och deras spelförståelse. Den kombinationen skapar bästa möjliga förutsättningar för passion för fotboll och ett livslångt intresse.

Spelarutbildningsplanen tar hänsyn till barns och ungdomars mognadsnivå. Den har anpassats till deras fysiologiska, psykologiska och sociala förutsättningar. Därmed uppfyller spelarutbildningsplanen det som Riksidrottsförbundets idéprogram, Idrotten vill, som understryker att idrott för barn ska vara lekfull och allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till barnens olika utvecklingstakt.

En genomtänkt utbildning, med matchen som en del av träningen, ökar förutsättningarna för utveckling och långsiktighet. Antalet spelare, ytan och planens form är av betydelse, både vad gäller utvecklingen av färdigheter och spelförståelse.